Boken finns att beställa:
- 1 ex: ca-pris 159:- + frakt - 5 ex och fler: 10% rabatt E-mail: info@domännamn.se Finns hos Nya Musik Jönköping Klicka på affischerna nedan för att förstora Länkar Sensus förbundskanli (Klarabergsgatan Stockholm) Bilda studieförbund (i Älvsjö) Nya Musik (Jönköping) Din Bok (Umeå) Duvan (Piteå) |
Del av förord Skrivet av Trogny Wiren präst och författare i Jönköping Jag tror inte det finns någonting som kan kallas för en ”neutral barndom”. Varje uppväxt sätter spår i en människa, på gott och på ont. Det handlar såklart om ens föräldrar och eventuella syskon, deras personlighet, vanor och ovanor, det handlar om åsikter i familjen, om umgänge, fritidsintressen och annat man ägnat sin tid åt. Givetvis påverkar det också om man växer upp på landet eller i en stad, om man haft husdjur och såklart naturen man haft omkring sig när man var liten; skog, hav, och fjäll eller asfalt, lekplatser och höghus. Allt detta och mycket annat präglar, sätter spår och gör oss till dem vi senare blivit. Mycket av detta funderar vi nog inte så ofta över, vi övertar det bara och låter det bli en del av de vi är. Andra saker kan vi reagera mot, ta avstånd från och aktivt bryta med. Det kan handla om föräldrars beteenden, åsikter eller intressen. Ingen kan bli och ska väl heller inte bli en identisk kopia av sina föräldrar. Det finns tillfällen då man känner behov av att på ett särskilt sätt fundera över vad ens uppväxt egentligen gjorde med en. På gott och på ont. Ta några steg tillbaka, kanske tillsammans med andra prata om vad ifrån uppväxten man tagit med sig och vad man medvetet eller omedvetet brutit med eller kanske bara glidit bort ifrån. En sådan känsla fick jag när jag läste Ewa Rosendahls berättelse. Med både värme och öppenhet beskriver hon sin uppväxt i Pitebygden under 60- och 70-talet. Föräldrarna som båda, på olika sätt, var starka personligheter men där pappan ganska tidigt blev märkt av sjukdom. Och effekterna av att hennes färgstarka mamma någon gång på 50-talet kom hem och berättade att hon blivit frälst. En tro som pappan sedan gradvis också tog över. I Ewa berättelse finns vackra beskrivningar av söndagskola och barngrupper, gemenskapen på ungdomsläger och starka möten med olika predikanter. Men, där finns också mörkare beskrivningar av kristnas intolerans och kompromisslöshet, inpräntandet av en syndkatalog med rader av oskrivna regler och förbud. Citat Skrivet av Per Bäckman "Följ med när Ewa Rosendahl blickar tillbaka på de gudsbilder som människor tapetserade hennes barndoms rum med. Möt känslor och rangordnande system som Ewa mött under sin uppväxt och som, till viss delbegränsat hennes frihet och skadat hennes gudsbild. En modig och tydlig text som inte bara målar i svart utan öppnar för andras ljusare ton. Boken bryter i sammanhang där gudstro, tradition och kulturella uttryck flätas samman till en normerande enhet. Den hjälper dig att minnas eller hjälper andra att berätta. Använd den gärna som underlag för ett offentligt samtal! Läs den" I Kyrkans Tidning 19 juni nummer 25/26 står det att läsa: "Den smala vägen- en personlig berättelse om uppväxten i en väckelsbygd. Syndakatalog och syndanöd, skrämselpropaganda om Sveriges undergång, bön om helande- om den sjuke bara trodde mer. Det ingick i den uppväxt Ewa Rosendahl hade i Pitebygdens väckelsemiljö inom EFS på 60-och70 talen. Men också värdefull skolning i ledarskap och föreningsdemokrati. Det tog henne ett halvt liv att först göra sig av med sin religiösa ryggsäck, sedan finna guldkornen hon hade förkastat." |